Jag har funderat på sista tiden, på handikappade personer. Jag tycker så himla synd om dom. Det måste vara så jobbigt att ha ett handikapp. Och så tänker ja, tänk allt som dom missar som vi "vanliga" människor kan göra. Och vad "jobbiga/konstiga" saker dom går o funderar på hela dagarna. Jag önskar att ingen behövde vara handikappad. Visst, dom har det säkert superduper bra, och är glada och trivs med sitt liv, men ändå, jag tycker synd om dom.
Dom får kanske aldrig göra det som dom verkligen verkligen vill, alltid är det andra som ska bestämma, föräldrar, assistenter osv osv, visst det är för deras eget bästa, men ändå lixom.

har ni sånna här eller liknande tankar?